Blogg gratis Logga in

My life

29 Okt, 2008


Livet är inte lätt.

Huvudkategori — Skrivet av Maaliin @ 29 Oktober, 2008 17:50

att spela ett spel med självaste livet.

*Alla människor gör saker dom inte vill göra,för att kunna göra det dom vill göra*

Om ni vill läsa en berättelse om en flicka,som vart med om allt från
en brand till misshandel till fosterhem till våldtäckt.
Så bör ni läsa min blogg ,som är baserat på mitt riktiga liv.


Det är ungifär två år sedan det började.
Det var då ungifär som allt vändes upp och ned,

det var då allt förändrades.Jag var i skolan då det hände...jag och mina syskon var helt omedvetna om vad som skulle hända.Det var mina föräldrar också.Allt var juh helt bra när alla åkte hem ifrån på morgonen.Ingen kännde lukten av rök,eller att det var varmare än vanligt i huset.

Klockan var ungifär 12;15 .Jag var i matsalen och åt lunch.
Jag kännde på mig att nått var fel..min mamma jobbar ju i matsalen och hon skulle ha vart där när jag hadde lunch men det avr hon inte.Jag kollade mig runt omkring,men jag såg henne inte.Derremot åg jag hur alla hennes kolegor stirrade på mig.Jag brydde mig inte så mycket om det utan jag satt mig och åt lunch som vanligt med mina vänner.Sen plötsligt kom jag på att jag var tvungen att gå ner till skåpet och hämta min mattebok för jag skulle ha matte om 10 min.I korridoren på väg till mitt skåp känner jag hur någon ropar mitt namn och jag hinner knapt reagera innan personen i fråga tar tag i min arm.Jag vänder mig om och märker att det är rektorn,!
Jag hinner nätt och jämt tänka inna hon säger att hon har nått fruktansvärt att berätta för mig,men att jag måste hålla mig lugn och inte drabbas av panik.Sen kommer det..''Malin..ditt hus brinner och dina föräldrar och brandkåren från änge och krokom och Åre är där och försöker säcka det nu'' .

(Hur tacklar man den typen av information?All tacklar det på olik sätt tror jag.)Jag minns att jag bara kollade på henne och frågade om hon drev med mig?!När jag förstod att hon inte gjorde det så började jag springa,jag sprang upp till matsalen igen och skrek till mammas kolgegor så att alla i matsalen hörde ''HUR F-N KUNDE NI BARA STÅ DÄR OCH KOLLA PÅ MIG?MITT HUS BRINNER NER JUST NU OCH NI VISSTE OM DET MEN INTE JAG!?''
När jag vände mig om från mat-personalen,såg jag att alla mina vänner och klasskompisar+lärare hadde slutat äta,och dom sa inte ett ljud.Alla bara kollade på mig.Jag skulle precis springa ut från matsalen när rektorn kommer och försöker lugna ner mig.
Jag bara kollar på henne och säger ''vart f-n är mina syskon?'' .Hon säger att dom är i kuratorns rum.När jag kommer dit..sitter dom och gråter.Jag lånar kuratorns telefon och ringer mamma.Som säger att vi inte får komma hem.Men att Vi ska åka med skolsystern hem till henne,och vara är tills vidare.

Senare på kvällen,har dom släckt branden.Hela mitt rum hadde brunnit upp,och nästan allt i mina syskons rum hadde brunnit upp också.Derremot hadde dom lyckats få ut saker från nedervådningen.Men nedervådningen var i stort sätt förstörd av all brandrök och vattenskada efter vattenslangarna .

När vi äntligen fick åka hem,så sluade det med att vi alla fick bo hoss min farmor och farfar tills vidare.Där bodde vi i en vecka,en flyttade vi till en lägenhet 3 km från där vi bodde innan.

Efter branden,var mina föräldrar inte sig själva.Det var vell inte så konstigt.Men dom har inte blivigt sig själva sedan dess.
Det har nog inte jag heller..inte mina syskon heller.Men mina föräldrar slutade prata.Dom bara grät eller satt och stirrade in i väggen..eller drack vin och öl.Jag fick ta hand om mamma och mina syskon..och mamma fick ta hand om pappa.Jag var då 15 år .

Till slut när jag var ca 16,(jag var 15 år och 9 månader) fick jag nog,jag mådde också dåligt?varför såg ingen det?Jag var inte den vuxna i familjen!Jag var inte mamman,eller papppan.Men jag fick vara det endå.Jag slutade att ta hand om mina syskon.Dom var ju trots allt 13 och 11 år.Jag började vara ute på byn om kvällarna med mina bästis.Vi brukade sitta ute och bara snacka,eller sitta i nått hörn och tutta eld på saker.Tex suptunnor osv .
Haha,jag kan inte säga att jag mådde bra.Men jag mådde bättre av att vara ute,än at vara hemma.

Jag fick en ny kompis i klassen också,och hon började berätta för mig vad hon gjorde när hon mådde dåligt.Hon drack alkohol.
Jag sov över hoss henne någon helg senare.Hon hadde fixat cider och öl .Det var första gången jag söp mig så full att jag inte kunde stå upp.
Men guud vad härligt det var.När man är full tänker man inte på världen run omkring en.Då tänker man inte allt.Tänker man på nått så är det typ mer alkohol,eller jag måste spy,eller vad man ska hitta på här nest.Alkoholen blev min livs stil om helgerna.Alkoholen och ciggaretterna.Jag började röka också.

Men på veckorna var jag ute om kvällarna som vanligt med min bästa kompis,Vi brukade sitta nära Ica..på en bäk där.En kille i min klass bodde ovanpå Ica i en lägenhet där.Det tänkte jag inte så mycket på.
Men en kväll så kom han och gick förbi och jag han och min bästis började prata.Det slutade med att nästab varge kväll så började vi vara med varandra.Jag och killen blev väldigt bra vänner och han tycktes bry sig om mig.Jag gillade det,jag hadde aldrig fått den sortens uppmärksamhet av en kille förut..inte den sortens uppmärksamhet som värkade vara äckta.Han var inte falsk som alla andra killar som bara ville ligga med en.
Jag blev kär i killen,och han blev kär i mig.En dag kysstes vi,!
Och det var den lyckligaste dagen någonsin.Jag hadde hittat ljuset i mitt liv.Jag var lycklig,och jag älskade det,!Det är klart....jag mådde fortfarande dåligt från och till.Jag hadde tappat kontakten me mina föräldrar,vi pratade nätt och jämt.Även fast att vi bodde under samma tak så var det som om vi inte kännde varandra.Och när vi pratade så pratade vi inte utan då skek vi på varandra och bråkade med varandra.

Därför kom min pojkvän som rädarn i nöden,jag fick bra kontak med hans mamma och hon blev som en extra mamma för mig.Hon fanns där och lyssnade på mig.Och jag var alltid välkommen hoss dom.
Jag började tillbringa mer och mer tid hoss min pojkvän och med hans familj,att jag slutade i stort sätt att vara hemma.Jag sov nätt och jämt hemma längre.Och skulle jag sova hemma en natt,så drog jag antingen till min kille på natten när dom andra sov,eller så kom jag hem runt 00;00 och la mig och sov på en gång.
Detta var inte så populärt hoss mina föräldrar,och det märkte jag.
Men jag brydde mig inte.Dom hadde inte brytt sig om mig förut..,men nu jävlar skulle dom bry sig!Tänkte jag.
Nu skulle dom bry sig,nu när jag inte ville att dom skulle bry sig i mig och mitt liv.Plus att dom brydde sig juh på fel sätt.Det dom brydde sig i var hur mycket jag var borta.Inte hur jag mådde.Så varför skulle jag bry mig om dom för?Jag var juh nästan vuxen.Jag hadde ju nyss fyllt 16 år.



Kommentarer

Lägg till en kommentar




 authimage




Powered by pLog